torsdag 13 november 2008

Slutet och borjan

Den 10/10 foddes min dotter Tindra Martinez Zackrisson. Eftersom vi inte bor i Sverige, bland familj och vanner, tankte jag starta en blogg for min dotter. Sa alla kan folja hennes utveckling, aven om ni inte ar har. Eftersom jag inte vet var jag ska borja, borjar jag med slutet. Av graviditeten alltsa! Sa har kommer min forlossningsberattelse:

Ville bara forst saga att min forlossningen skedde i Spanien, alltsa ser den lite annorlunda ut!

Tja, var borjar man? Tisdagkvall, 7/10 hade jag gatt 11 dagar over tiden. Vi provade med en fardknapp. Pa morgonen dagen efter nar jag reste mig upp ur sangen blev jag alldeles blot mellan benen samtidigt som jag hade en farvark. Vi visste inte om det var vattnet som gatt, sa vi akte in for en koll. Min man fick sitta i en vantrum utanfor avdelningen, och jag i ett innanfor avdelningen. Efter en timmes vantetid fick jag komma in for en kontroll dar de kontaterade att det inte var vattnet sa gatt utan en kraftig flytning. Doktorn sa att jag oppnat mig en fingerspets. Inte mycket att hurra for alltsa... Fick ligga med ctg i 20 minuter dar de konstaterade varkar, men de var svaga. Fick antligen aka hem!

Under dagen blev varkarna lite ondare, men fortfarande inget att tala om. Men de kom regelbundet hela tiden. Dagen efter skulle jag skrivas in pa sjukhuset for eventuell igangsattning. Slemmisen borjade slappa. Varkarna blev starkare framat kvallen, men fortfarande ganska lojliga. Under natten kunde jag inte somna pga dem. Var uppe och pula, duscha litegranna, kolla pa TV och var helt slut.

Pa morgonen den 9/10 akte vi in till sjukhuset. Fick da ligga i en sal med ctg tillsammans med 10 andra kvinnor. De satte in nan grej i slidan som skulle vara dar i 12 timmar for att mjuka upp tappen. Jag fick alltsa ligga still och inte rora mig under den tiden for att den inte skulle ramla ur. Det var ganska otrevligt. Da och da fick min man komma in och saga hej. Stackarn satt i ett vantrum utanfor. Mannen fick inte vara med for att lakarna skulle kunna fa undersoka oss hur de ville utan att vi skulle bli storda. Klockan 9 pa kvallen hade inget hant, fortfarande oppen en fingerspets. Men nu var varkarna sa starka att jag fick andas igenom dem. Blev uppskickad till ett rum dar vi skulle spendera natten. Det var jag, min man, en annan kvinna och hennes dotter som delade rum. Direkt nar vi kom upp borjade jag ga fram och tillbaka i korridoren. Borjade fa riktigt ont. Klockan 6 pa morgonen hade jag skitont och bad dem kolla mig. Barnmorskan sa att jag var oppen 2,5 cm. Hon bad mig halla ut lite till, nar jag var oppen tre skulle hon skicka ner mig till forlossningen. En timme senare kollade hon igen. Var da oppen 4cm. Blev nerskickad till forlossningen 7:20. Dar nere traffade jag en trevlig manlig bm!

Jag hade inte fatt sova pa tva natter och var helt slut och hade jatteont! De sa att varkarna var valdigt starka, men kom inte tillrackligt tatt sa de tog vattnet pa mig. Da var klockan 8:00. Jag bad om nanting sa jag kunde slappna av lite. Har ingen aning om vad jag fick, men jag somna och min man blev utskickad. Tva timmar senare vaknar jag av att en bm har tryckt in handen i slidan pa mig och trycker pa magen samtidigt som jag har en vark. Jag borjar vrala och sparka hejvilt! De sager att jag maste lugna mig, att jag ar oppen 10 cm och det ar dags att krysta. Jag ar omtumlad av droger, min man ar inte dar och jag fattar ingenting. Istallet for att samarbeta blir jag flyforbannad for att det gor ont. Blir flyttad till en gynstol i forlossningssalen. Har betsamt mig tvart att inte samarbeta! Sen ser jag min man komma in i salen och jag blir helt avslappnad och borjar krysta. De sager att hon sitter fast ocjh vill klippa. Jag svarar att de ger de fan i och krystar allt jag har samtidigt som jag har en kvinna hangandes over min mage. Sen gick allt jattefort! Tio minuter senare gled hon ut med vansterarmen forst! Var helt underbart att fa upp henne pa magen och B grat av lycka. Fick sy 4-5 stygn pa insidan.
Det var inte den forlossning jag ville ha fran borjan, men blir alldeles lycklig nar jag tanker tillbaka. Har sakert glomt en massa, men har nog fatt med det viktigaste!

Sa hon foddes 10/10 10:12! Hon vagde 3350g och var 50cm lang.

1 kommentar:

Hanna sa...

Hej på er, vad roligt att du skaffade bloggen! Kommer följa den med ett vakande öga :) Förlossningsberättelsen är väldigt gripande, en aning skräckinjagande (just på slutet med hur du blev väckt och att B inte var i närheten) men oerhört lycklig och vacker. Ser fram emot att följa lilla Tindra här på bloggen, kan knappt vänta på nästa inlägg :) ! Saknar dig jätte mycket! Många kramar till er allihopa - världens bästa och finaste familj ;) ! puss puss, kram! -Hanna.