Idag har Jazmin varit har med sin lilla tos Candela. Hon ar nio manader och en framtida lekkamrat till Tindra. Jazmin bor i ett litet hus uppe i bergen. Hon ar ocksa hemma med barn som jag. Sa vi har bestamt att vi ska ha "mamma-dagar" ibland. Eftersom man kan ha ont om tid som mamma att ta hand om hushall osv. Sa vi ska traffas hemma hos henne eller mig och hjalpas at att stada och laga mat. Om tre manader ar ju Tindra sa stor att hon kan leka med Candela ocksa!
Allt ar inte battre nu an forr. Till exempel tvattning. Forr traffades alla mammor och tvattade ihop medan deras barn lekte. Man hjalptes at mer. Nu ar barnen hemma hos sig med sina mammor och trakar. Och vill man gora nagot och traffa andra familjer maste man anmala sig till nagon aktivitet. Vilket ar ganska trakigt, for forr traffades man ju nar man gjorde vardagssysslor.
I Spanien ar det lite battre i Sverige nar man far barn, iallafall den forsta manaden. Da erbjuder sig grannar och familj att komma over och hjalpa en att stada, laga mat eller bara finnas till hands om det skulle behovas nagot. I Sverige maste kvinnorna gora allt sjalva. For ensam ar starkast, eller hur var det? Dessutom ska man skammas litegranna om man har t.ex stadhjalp.
Nej, allt ar inte battre nu. Man kan inte vara modern feministisk framgangsrik kvinna och mamma. Man far inte behova hjalp. Man far inte behova andra kvinnor. En vecka efter forlossning ska man vara aterstalld. Psykiskt och fysiskt.
Nej, fy fan for att allt blivit for modernt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar